..Inte många ord jag kan få nedskrivet..Även om jag tänker väldigt mycket - som vanligt - och en massa nya tankar väckts.. Jag har som vanligt ställt till det..Varför måste jag jämt förstöra allting ?? Var verkligen på G att bli bättre "allting".. Var på god väg att komma på rätt sida av allting. Var väldigt nära en gräns, en gräns jag inte uppnått på hela tiden..Hade jag tagit mig över den......Jaa då j*vlar - lycka!!..Det hade varit den största motivationen jag nånsin kunnat fått..Hade varit för glad för att förstöra allting igen då..Vet att en vecka inte är någon lång tid i livet, det man gjorde för en vecka sedan är inte såå längesedan..Men för mig vore det stort... Men jag ljög lite..Den största motivationen, räddningen, vore ändå det jag total-sumpade, igen...Återigen...Why ?? Why do I have to do that all the time ??.. Egentligen borde jag förstått att det skulle hända.. Men det värsta är att jag faktiskt trodde att jag skulle klara det denna gång, trodde allt skulle bli bra nu.. För finns väl alltid ett slut på allting ??.. Och jag hade hoppats att de slutet var nu, och början på något nytt var på G.. Men vad gör man ??.. Joo jag laddar om, taggar om! För nej jag tänker inte ge upp. Hoppet är det sista som överger en... Right ??... Jag vill ju såå mycket.. Vet precis hur jag vill ha det.. Se det som motivation då och sluta förstöra allting exakt hela j*vla tiden - OK!